PLAY DEAD
Rockmagasinet, Örebro 10 oktober 1984
Play Dead, som i engelsk press har beskrivits med ord som "morbid" och "deathly", visade sig bestå av fyra livs levande engelska grabbar som genomförde en inte riktigt lika levande rockkonsert på onsdagskvällen inför ett drygt 100-tals betalande.
Efter en traditionellt grötig inledning var jag positivt överraskad efter två låtar men redan efter tre låtar rejält uttråkad. Det var idéerna och fantasin slut och konserten marscherade på i monoton takt med tunga rytmer, slätstruken sång och vassa gitarrer.
Den stereotypa sättningen, gitarr, bas och trummor, kräver en mer blandad repertoar än ett envist gitarrslammer som inte höjer någon låt över mängden.
Av höstens stora rockinvasion från England till Sverige måste Play Dead var ett av de mer betydelselöda banden. Otur för Rockmagasinet som dock redan på lördag kan reparera skadan med australiska Saints. Det är jag mer än övertygad om.
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 12/10 1984.
Play Dead, which has been described in English press with words like "morbid" and "deathly," turned out to consist of four live English lads who performed a not-quite-live rock concert on Wednesday night in front of just over 100's paying.
After a traditionally mushy introduction, I was pleasantly surprised after two songs, but already after three songs were really bored. The ideas and imagination were over and the concert marched on in monotonous rhythm with heavy rhythms, smooth vocals and sharp guitars.
The stereotypical set, guitar, bass and drums, requires a more mixed repertoire than a stubborn guitar slammer that raises no song over the crowd.
Of Dead's big rock invasion from England to Sweden, Play Dead had to be one of the more meaningless bands. Unlucky for Rock magazine who, however, on Saturday can repair the damage with Australian Saints. I am more than convinced of that.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire